söndag 28 november 2010

Sorg

Behöver skriva av mig lite. Har ont. I hjärtat. Och själen. Och... i hela mig. Det är nämligen så att en person som jag älskar något så oerhört skadar sig själv. Oavbrutet och hela tiden pekar han finger åt livet och han hittar aldrig ambitionen att göra något av det liv han fått. Jag vill kunna vända allt. Kunna ge honom verktygen, kartan, viljan och drivkraften att ta sig ut ur det dåliga. Jag vill att han ska le, från hjärtat. Att han ska känna sig lugn, ända in i själen. Att han ska känna sig fri. Lycklig. Men det är långt dit... Det finns dagar då jag till och med ger upp hoppet om att det någonsin ska kunna ske. Hoppet är det sista som lämnar en människa? Ja. Må så vara. Men nu är det inte långt kvar för hoppet heller. Det börjar sina, ta slut. Det är med sorg jag skriver det. För jag vill inte ge upp. Vill inte tappa hoppet om honom. Det är bara det att han gång på gång gett mig hopp, inslaget i ett rött paket. Det har känts så bra. Sedan Vips! så rycker han paketet med hopp ur händerna på mig igen, fortare än han gav mig det.
Han slirar på isfläckar. Halkar in på goda vägar på bananskal. Och slirar sedan tillbaka till misären igen.
Vad kan jag göra?
Min dörr är öppen. För alltid öppen för honom. Men jag måste försöka dra igen dörren. Lite. Lämna den bara på glänt. Så att han en dag har chansen att hitta hem igen. Men att ha dörren på vid gavel... Det kyler både mig och min familj. Vi kan inte tillåta oss ätas upp av kylan från en öppen dörr, för alltid.

Jag önskar mig att han kommer tillbaka snart. Att han blir den han var för vad som känns som väldigt länge sedan. Jag vill inte vara utan honom - någonsin. Men jag orkar inte detta. Det känns inte verkligt. HAN. Den fina. Att han gör såhär. Snälla, älskade du... jag hoppas att du en dag ska läsa detta OCH förstå. Förstå att jag älskar dig, så mycket mer än vad ord kan beskriva...att jag hela tiden funnits här. Att jag alltid kommer göra det. Och att du alltid har ett hem. Här hos mig. Jag vill hjälpa dig till ett bra liv... Låt mig. För din egen skull och för alla runt omkring dig... Hitta viljan. Och kom till mig med den så ger jag dig allt.

1 kommentar: